Halvvasan 2014

Lera och vatten, Vasaloppets nya trademark.

Halvvasan var helt underbar. Isig snö, inget fäste, sämre åkare, mer compeed på mina fötter och mindre tävlingskänsla.

Alla kontroller hade något varmt att bjuda på. Vissa tom blåbärssoppa, också den varm. Inget var slut. Och inget jäkla rep i sikte, så långt ögat kunde nå. Det var dagsljus, hela loppet. Det var sol! Jag är mycket lätt att göra nöjd. Efter att ha åkt slutet på öppet spår i mörker och med endast kallt kaffe vid kontrollerna. Det var trevliga nedförsbackar såhär i solljus. Häromdagen kändes det gång på gång som att kasta sig ner för en mörk sluttning. Jag såg inte slutet, såg inga spår och inga svängar. Men repet det såg jag. 

Nu Lycklig. 

Eldris. 9km kvar, väntar in sällskapet.

Jag hade sällskap också. Men de hade inget glid. Min 1000kr kuzmin riller fixning av skidorna, gled fortfarande som fan. Både framåt och bakåt.

Jag vallade om, åt och gick på toa. Gott om tid! 

Och kära vänner, loppet var ju bara 45km. Redan från början kände jag: va bara 43km kvar. Wohoo!!

Gud ett så trevligt lopp :).

I mål, i solsken. 5h 49min. Kändes som 2,5h. Skönt.

Jag åt 3 swebarer, 7 gelé, 4 bounty, 8 druvsocker, 2 godis, 2 påsar bikarbonat, 1/2 chokladkaka.

Sen säkert 8 muggar blåbärssoppa, vatten och varm saft.

Frukost:1 burk hallonkesella, cocoskakor, 1 gainomax dricka, 1 skyr yoghurt, 1 gelé och ägg.

Återhämtning: gainomax, bar, kyklingtallrik med pommes, sallad och ägg på kvällen. 

Hungrig. Inte längre.

Öppet spår 2014, kampen om repet

Vilken jäkla rysare.

Jag var så nära det där repet att det inte ens var roligt. Fick tigga mig under det vid ett tillfälle, ett annat så drog de repet bakom mig, en tredje så sa han ok du får åka vidare. 

"Buss eller skidor?" Var frågan om man klarat repet. -skidor såklart!

-ja då får du åka vidare på en gång!

Två muggar blåbärssoppa, en vatten och påfyllning av älskling som stod med choklad och gelé. Toalett? Nästa depå!

Och vidare. Min projekterade tid för nästa kontroll var 30 min försent. Jag skulle in köra in 30 min. Det du Kalla! 

Men det gick det med, bara jag skärpte till mig lite.

Mångsbodarna, fortfarande i tid.

Shit vad backigt det var. Jag vet inte hur många gånger jag ramlade! Både i utförs- och i uppförsbackarna. Jag var ju tvungen att satsa lite och bara åka på nu när det vart bråttom. Slut var det med knäppa-loss-skidorna-och-gå i backarna. Sånna fjanterier har jag liksom inte tid med längre. Shit vad läskigt! 

Jag trodde repet bara var för ena riktiga otränade slöfockar :), eller gamla sjuklingar. Inte för en oskidvan jänta. Men det är klart, jag åkte ju lika sakta som dom långsammaste i loppet! 

Man fick snällt lämna tillbaks sin pannlampa vid målgång. Dåligt!

Det vart mörkt innan de sista 100 (inkl undertecknad) fick sina pannlampor. Och det var inte de små backarna man skulle åka i då, helt mörkt. Ramlade förstås, igen. Jag har nu ont i båda sidorna av höfterna, lär ha blåmärken imorgon. Tårna var blåa redan idag. 

Jag åt allt jag kom åt, allt jag hade i fickorna (bars, snickers, godis, massa gelé blä). Jag lärde mig snabbt äta en gelé i farten och sen efteråt pula ner den i fickan igen. Fy på er som slängt en massa skräp i spåren.

Spåren var isiga och fästet var obefintligt, dvs det var bakhalt. Jag stakade mig igenom 9 mil. Stakning med frånskjut och vanlig stakning. Mina axlar smärtar. Ryggen gjorde bara ont de första 2 milen, sen var den tyst. 

Vi fick nya spår mot slutet, två skotrar åkte fram och tillbaka och fixade. 

Min vallning kostade 1000kr. Just saying. Inte ens proffsvallning fixade föret och jag hade ingen tid att valla om.

Jag kan inte rekommendera någon att köra ett Vasalopp med så lite träning (5 mil) men det var kul också, fast det gjorde ont. 

Första delen i en svensk klassiker avklarad. På tisdag börjar halvklassikern och jag kan helt ärligt säga att jag längtar verkligen inte efter det!

På väg mot start, ca 30 min försenad. Den halvtimmen hade jag verkligen behövt!

Vasaloppet som mål, klassikern i sikte

Det är ju grymt skumt alltså. Det här med att köra Vasaloppet. Ja eller öppet spår i mitt fall. 

Varför ska jag göra det? Nån kung för länge sedan skulle ta sig från Sälen till Mora. Vem fan bryr sig?

Att göra en svensk klassiker lockar ju många. Men har inte både grannen och den där morsan på dagis och svågerns kompis och kollegan redan gjort den? Vad blir då så speciellt med att köra dessa lopp?

Man kanske inte ska fundera på det såhär dagen före the loppet, men jag kan inte låta bli. Vad är min motivation egentligen? Hur orkar jag? 

Vad ska jag tänka efter 3 mil? Eller när jag bara vill lägga mig i en snödriva efter 5 mil?

Jag är stark? Jag fixar det här? Jovisst, men varför?

Jag vill klara nåt fysiskt. Jag vill lyckas med nåt. Göra nåt som inte alla orkar. För det är ändå många fler som inte klarat. Inte har väl den där andra grannen, brorsan eller kompisen klarat det här?

Jag har satt detta mål. Det är ett fiktivt mål, alltså ett taget mål i brist på annat. Men det lockade mig ändå, när jag satte det. Lite mäktigt. Lite coolt. 

Ett fiktivt mål som jag har gett ett värde, ett värde och min personlighet. 

Målet väger nu tungt, och det skulle smärta att inte klara det. Smärta mer än mina muskler gör i morgon. Smärta mer än besvikelsen.

Vilken idiot som helst klarar ju det här.

Ja det känns ju fint, nu sällar vi oss till idioterna!

Målrakan ikväll vid tjejvasan, Mora.

Vasaloppet, Öppet Spår. Råd för att inte bryta

Exempel på färdkost: snickers, bounty, proteinbarer, kakor, proteindryck, läsk, choklad, nötter. 

Alla tillägg, alla kosttillskott, all mat, all vätska. Allt måste planeras noggrant fram till loppet. När du väl står där är det försent. Tänk inte "jag brukar träna utan vätska" eller "jag äter aldrig när jag tävlar". Det är 9 mil, de flesta av oss är ute i 10 timmar eller mer. Vi skyller på snöbristen och är sämre tränade på längdåkningen än tidigare år. Här gäller det att äta. 

Kroppen har ca 80 000 kalorier fett på sig (normalstor person). Om du har vant kroppen att förbränna fett vid träning har du såklart ett försprång. Du kommer inte att bli lika trött som vi andra, som är beroende av kolhydrater, i princip hela vägen.

Om du förbränner ca 6500 kalorier har du gått ner ett kg fett. Det flesta av oss har ett kilo eller två att avvara, så det är inte här det hänger, utan att kroppen inte i första hand omvandlar fett till energi. Den tär hellre på glykongennivåerna i musklerna, dvs de inlagrade kolhydraterna.
Du kan max ladda in ca 2000 gram kolhydrater, alltså ca 1000 kalorier och max ta upp ca 90 gram kolhydrater/h. Två gels alltså.
Kalorieförbrukningen för längåkning är, om du som jag väger 72kg, 650 kalorier/timme. Om du väger 55kg är det 470/timme. Räkna själv på http://www.kaloritabell.com/kaloriforbrukning.html
Snabbt räknat så är depåerna i musklerna slut efter 2 timmar. Sen tar leverdepån slut och sen bryter kroppen ner protein, dvs muskelmassa för att omvandla till energi. Så börja ät och drick direkt, senast inom 2 timmar. 

Det mest kaloririka du kan äta är olja (900 kcl/100gram), men eftersom du liksom jag missade det där med att träna på tom mage på morgonen, eller träna slut på kalorier några gånger per vecka, kan du ju glömma att intag av olja ska göra dig piggare under loppet. Det är kolhydrater som gäller.

1 gele ca 100 kalorier/50 gram kolhydrater
1 snickers ca 250 kalorier/30 gram kolhydrater
1 burk cocacola (med socker) ca 140 kcl
1 Big Mac 230 kcl
100gr Pommes Frittes  320kcl
100 gr chips 500 kcl
100 gr kexchoklad och mjölkchoklad 550 kcl

Det är alltså svårt att få i sig tillräckligt under loppet. man borde äta två hamburgare och en cola per timme i 10 timmar. Omöjligt.

Testa vad du tål, jag tål dahlblads och isostar. Swegel finns på Coop tex, isostar på decathlon. Creatin ökar muskelenergin, ett måste för mig. Det boostar man gärna ett tag före.

Så i slutet är det slitsamt pga energibrist, men även musklerna är utslitna och griniga. Ännu värre är det dock om blodsockret sjunkit i botten och humöret är deppigt. Då gråter man. ÄT! Ät helst före du är hungrig och ät i farten. Du ska fylla på i varje depå, men även gärna mellan. Ha en gele, en godis, en klunk dricka med dig, så du kan bosta om du håller på att surna till/ge upp/gråta/gå-in-i-vägg.

När man är trött på allt sött vill man ha salt. Jag tar kalkon (sån som man har på mackan) steker den så att den blir krispig, lägg på hushållspapper så den är torr och stoppa i plastpåse. Väger ingenting och är sååå gott i slutet. Men glöm inte vatten till. 

Har du något mer bra tips? Kommentera gärna nedan! 

Mål 2014 en svensk klassiker x 3

Lagom är tråkigt. 

Får man det? 

Är första frågan när jag pratar om mitt mål.

Går det överhuvudtaget? Är loppen inte typ samtidigt?

Jo det går och man får och det finns tjejer som gjort det tidigare år. Jag tror 3 st.

Överdrivet? Javisst! Superroligt? Javisst!

Jag kände att det lät lite för "vanligt" att göra en svensk klassiker, så jag funderade på Ironman i Kalmar. Jag läste en blog: från motionär till ironman på 6 mån.

Kan hon kan jag.

Men när det kostade 470 euro för Ironman Kalmar bangade jag. 

Så det blev alla tre Klassikerna istället. Tjej-, halv- och en (hel) svensk klassiker. 

Föga ovetande om vilken kostnad som var förknippad med detta. 

Kaxig som fan var jag innan jag började. 

Det går redan åt helvete med tidsmålen pga vädergudarna, så jag skippar dom iår.

Skidor: nybörjare, men jag köpte proffsskidor på rea. Dom var skitsnabba och vingliga. Man ramlar både i uppför och nerförsbackarna. Och på rakt spår. Och när man ska byta spår. Och när spåren försvinner.

Tre lopp klara: kristinaloppet, öppet spår och halvvasan. 

Cykel: nybörjare, köpte en racercykel förra året, har hunnit med en olycka redan. Jobbar på den mentala biten. Har ingen hastighetsmätare. Måste köpa en. Och cykla mer. 

Simning: började på kurs i höstas

Löpning: katastrof. Därtill ska läggas ett halvt lidingölopp och ett helt efter varandra. 45km Lidingö på samma dag. + 10 km dagen efter. Here we come. Mål: överleva. Kom ihåg: det är frivilligt! 

 

Det kan ju inte bli värre än skidorna. Eller? 

Jag lyckades ramla på rakt spår, mitt framför fotografen. 

Återhämtning

Sparris med parmesan och nötter på salladsbädd och hallon med kesella.

Mat. Jag säger bara ett ord MAT. Eller ok två: MYCKET mat.

Återhämtning är inte läge för bantning. Slarvar man nu blir man förkyld. 

Hur vet du om du är i återhämtningsfasen? Hur känns det? Hur kändes det direkt efter passet?  Trött och seg? Håglös? Sur och grinig? Blodsockerfall =För lite näring!
Man hinner inte alltid äta när man tränar. Jag vet! Men om du fyller på snabbt mår du så mycket bättre efteråt. Men det är inte kört om du först fyller på efter en stund.

Men glöm det inte!
Och glöm det där med att man kan gå ner i vikt av att träna hårt! Javisst mer muskelmassa förbränner mer fett, men för att bli med mer muskelmassa måste du ha att bygga av. 

Blir du regelbundet förkyld? Ändra nåt! Ät mer, vila mer, träna lugnare. Tråkigt? Ännu tråkigare att vara sjuk!

Välj icke inflammatorisk mat som återhämtning. Välj basbildande mat om du just har skapat en mängd syre i kroppen. Vilket du gör så fort du tar i.
Undvik inflammatorisk kost:
Allt med vetemjöl (dvs pasta, bröd, kakor), undvik syntetisk kost (tex margarin), halvfabrikat
socker, läsk. Undvik att äta för mycket av rött kött. 
alternera hellre med fisk, kyckling, vilt tex.

För latmasken, köp en färdig bas-dryck. 

Ät mer av antiinflammatorisk kost:
Grönt, allt som är grönt och färskt dvs bladspenat, mynta, sparris, grön sallad, grönkål
Bär: hallon, blåbär
Frukt, dvs banan och äpple. 

Det är bättre att äta nåt än att inte äta nåt. Så om du bara har "fel" mat hemma ät ändå och tänk om nästa gång du står i affären.

Kristinaloppet 2014 Tjejklassikern

-määää mamma, du vann ju inte ens!!

Mannen fick åka och köpa valla igårkväll. -Köp nån klistervalla den ska hålla för regn och plusgrader-fråga i affären!
Det vart röd klistervalla och Youtube is my friend. -Stryk på lagret som fiskfjäll och sen stryker du ut det med tummen och ställ inte skidorna upp, för då rinner det bort.
Ok skidorna får ligga kvar på köksbordet.
Ok och hur får man bort klistret från tummen? Skit!
Kristinaloppet 2014 blev lite kortare än normalt pga snöbrist. De kör ut konstsnö, 25km. Det är längre än vad jag har åkt totalt sett. Någonsin. Och mitt första skidlopp.
Hur funkar allt? Ska man ha med sig säkerhetsnålar för att fästa nummerlappen? vart är start och mål? Måste man ha skydd för mellanrummet mellan pjäxor och byxa? Kommer ihåg att mormor alltid hade några skydd. Hon åkte mycket längd när hon var ung. Hon var norsk och innan kriget tävlade hon en hel del. Det var på den tiden då man bara tävlade om man var bra, riktigt bra. Hoppas hon tittade ner på mig idag. Äntligen har jag upptäckt längdåkningen. Hoppas hon inte sett hur dåligt förberedd jag var inför loppet, och hur kass jag är. Eller jag menar vilken förbättringspotential jag har förstås, det skulle hon ju sett. Det ser ju vem som helst....

Nummerlappen till skillnad från löptävling, knyts fast.

Jag ställde mig någonstans längst bak i ledet av förväntansfulla tjejer. Många med turskidor(bredare) och en massa smarta som lämnat finskidan hemma. Glöm gul snö, här är det brun lervälling.
Jag äger bara ett par skidor. De har varit ute på tur ca 21km. Nu +25km..
Efter idag ser de inte lika nya ut. Men det kanske är bra, nu ser jag lite proffsig ut. Kanske. Eller slarvig. Hur får man bort barr, grus och klister från skidorna? Vallaväck?

Klistret med massa skräp i

Jag hade grymt bra fäste. Jag joggade uppför alla backar. Flytta på er, liksom. Det fick jag igen nerför.
Det är ju lite gulligt att åka tjejlopp, det blir liksom kö i backarna. Vi står på kö och alla plogar ner en och en. Jag blir lite stressad för tiden, men vågar inte säga nåt för det ger dålig karma. Det vet ju alla! Och ramla vill man ju inte.
Jag hade ändå inget glid och alla genomslag fastnade i klistret. Obehagligt när det nyper till. Mot slutet lär jag mig balansera på en skida och lyfta den andra när hinder dyker upp. Wohoo!

Puss vid målgång.
Första delen i Tjejklassikern avklarad. Om två veckor väntar Öppet Spår och första delen i "vanliga" klassikern. Wish me luck!

Det här måste ju firas! Skål!

Uppladdning Nike blast 2014

Jag älskar att känna mig stark. 

Jag har alltid varit sämst på idrott. Lång och gänglig, var det svårt att få motivation att röra på sig. 

Jag tog aldrig bara hand om mig själv, det var häst och hund som skulle med ut. 

Jag satt hellre på hästen än sprang själv i skogen. 

Nu är det skillnad. Jag älskar att vara ansträngd och att vara själv ute i skogen. 

Svetten rinner och skogen låter.

Helgen kommer att bli annorlunda.

Hoppas att få känna mig stark igen. Hoppas på att få nya idéer och inspiration. Och hoppas på träningsverk from hell.

Nu kör vi!

Laxburgare med citron och glasnudlar (gjorda på mungbönor), koriander. Svartvinbär och mynta mex lite kreatin.

Mer uppladdning bestod sv. Naturgodis och ett glas rödvin. :)

Spinning med Jessica Clarén

180 cyklar, kvav luft och tjock svett hänger i luften. Salens väggar är svarta skynken, det är mörkt och varmt. Hon skrattar, alla skrattar. Det är söndag em och det är nära slutet av en intensiv helg.

Jag behöver verkligen frisk luft, tänker jag, precis när vi kör igång.

Musik, röst, ljus och stora skärmar. Allt är synkat, konceptet är genomtänkt. 

Wow!

Shit vad jag trampar. Trodde inte det fanns någon ork kvar. Men kag glömmer bort att mina ben är slut efter två dagars intensivt knäböjande. Är det hon? Är det musiken? Eller ljuseffekten? Eller filmen på de stora skärmarna? Jag vill bara ge allt. Framåt!

Svetten kommer plötsligt och överallt. Jag svettas som en galopphäst en varm sommardag. 

Jag ler. Och jag är inte ensam. Hela gänget jublar! Yes! Vi är med! 180 personer! Yes! En till intervall! Highfive!!!

 

Jag i min snygga tröja från Facebookgruppen med samma namn. 

Hon var faktiskt så bra som alla säger!

Hon förklarar passet och tar sig tid att gå igenom mjölksyratröskeln. 

"Hur tror ni mjölksyra känns? Känns det sjukt jobbigt? Va? Jag tror att minst 50% här inne tror att det känns skitjobbigt! Men det gör det inte. Det känns lite pirrande i musklerna och gå inte över den känslan! För då orkar ni ingenting och blir stumma!" 

Akta er för att gå över tröskeln. Och det gjorde vi. Och vi vann. Allihop. 

Se mer på:

http://jessicaclaren.com/wordpress/