Open water, Kyrksjön

- Simma till andra bryggan. Det är ung 200m och sen tillbaks. 

Lätt som en plätt.

Kyrksjön i Ängby, 200m tvärs över.

Men att simma med våtdräkt i grumlig fågelsjö är ju nåt helt annat än nöta längder i välupplyst simhall med blå botten. 200m brukar ju vara lättare än plätt. 

Men ute simmar man väldigt snett om man inte tittar och orienterar sig hela tiden.  För varje gång man försöker orientera sig tappar man ju fart. Så jag är hemskt sparsam med framåttittandet och simmar väldigt snett. Måste öva alltså. 

Över sjön till andra bryggan och tillbaks. 

Några gånger. Tre armtag, andas, ner titta framåt, tappa andan, andas igen, några armtag, fan jag glömde ju titta sist, paniktittar, sväljer grumligt vatten, andas. Simmar, simmar och simmar. In i vassen. 

Shit vad härligt. Glittrande solnedgång och ljummet vatten. Inget att få panik för. Grumlig botten, massa sjögräs, fiskar och änder som simmar omkring. 

Klart. Det är ju underbart att simma ute trots allt. 

Våtdräkten får man lättast av i vattnet. 

Ok. Ner i vattnet igen. Vad kallt det var, utan våtdräkt. Snabbt upp. Tack för idag! 

Workout Åre spinning

Första passet spinning. Ledare fd elitcyklist Berg. Intressant om än tråkigt upplägg 4 min intervaller. Som cyklist tränar du normalt längre intervaller, så 4 min är kort, extremt kort i cykelvärlden. 

Activo stod för pulsbandet, du gissar din maxpuls med hjälp av ålder, spänner på dig ett band och börjar trampa. 

Sen är det meningen att du ska komma upp i en viss puls vid ett visst tillfälle. (Det räknas alltid i % av maxpuls.) 

-Om du inte vet hur du ska få upp pulsen fråga din granne. Säger Berg. Lite smådrygt. Min granne säger trampa mera. Andra sidan tycker lägg på mera. Inget händer med min puls. Ingen förklaring om att det kan vara tidigt på morgonen, icke tillräckligt uppvärmd, överträning, syreskuld, förbättrad kondition, stumma muskler, infektion eller mjölksyra tas upp. Ok. Det är väl klart att man inte har koll på allt. Men som instruktör borde man veta olika orsaker, andra orsaker än lathet. Svetten droppar och jag kör på med 75% i puls. 

Tur att jag bokat in fler spinningpass. Nästa är Griffths. Tänk på andningen. Tänk på varför du sitter på cykeln. Fokusera. Blunda. Se dig. I can, I will and  I want.

Japp pulsen går upp.

Activio pulsskärm, du ser hur du ligger till. Typ. 

Men först på tredje spinningpasset flyger pulsen i skyn. Jag är segstartad. Trög i kroppen. 

Efter en utläggning om hur mjölksyratröskeln bör kännas, nämligen inte så mycket, som en pirrande svag känsla i musklerna. Här ska du ligga. De flesta kör för hårt och ligger över tröskeln. Det är det normala. Man tror tröskeln är där det känns apjobbigt. Men så är det inte.

Jessica Clarén

Korta intervaller. Pisskorta. Jag vågar ta i. Utan att kräkas. Det tar 10 sek innan creatinet är slut i muskeln. Så 20 sek intervaller it is. Det är bara att ösa på. Sen vila. Lätt som en plätt. Japp. Jag älskar spinning. 

Jag vet egentligen inte varför det alltid ska vara så mörk i cykelsalen, kanske för att slippa se grannen? Eller att se instruktören bättre? 

Åreskutan topptur, eller nästan

Det kändes ju inte som om jag var så jävla sämst, det var ju de andra som var så jävla duktiga. 

Men när den tanken släpper, andningen har tagit tag i bröstet som om man hade astma, ja då gäller det att man är högt, högt, högt uppe på fjället så att det är långt hem, alldeles för långt för att vända tillbaks och ge upp. 

Jag hade anmält mig till en topptur uppför Åreskutan, denna morgon, men pga extrem dimma springer vi i skidbacken och sommarleden och under liftarna och i knähög lera istället. Tjurruset släng dig i väggen. Leran rullar, fötterna glider och händerna sjunker ner djupt i mjuka myllan. 

Inte tappa skorna, inte tappa skorna, inte tappa...fuck jag skulle knytit fast dom hårdare.

Alla nivåer, stod det på passbeskrivningen. Jo fast det betyder ju inte att alla nivåer dyker upp. Tex på min nivå (dvs botten): bara jag, ja och stackarn som skulle gå sist, så ingen skulle tappas bort i dimman.

-Jag är uppvuxen i Jämtland, så det här är hemma för mig, säger den ena tjejen bredvid mig. 

En av killarna som springer skitfort är lite orolig för "Åre Extreme Challenge" . http://areextremechallenge.se/index.html

Jahapp, det är liksom inte jag. Alltså varken uppvuxen i fjällen eller orolig. Jag är bara jäkla svettig, blöt och lerig. Och lite sämst. Eller de andra var ju bättre. 

Jag har ju precis börjat springa. Vad förväntar jag mig? Varför utsätter jag mig för det här? 

Jag är bra. Jag kan, jag vill och jag gört. Simple as that.

Vilken känsla efteråt. Leriga, blöta, kalla kläder och skor och alla ombyteskläder ligger i bilen och nycklarna är hos vännen som kör en egen tur på fjället. Jag tror jag gråter en skvätt. Så jävla trött.

Nämen jag sitter väl i receptionen och väntar då och lyssnar på kommentarerna om hur smutsig jag är. Både en och fem gånger. 

Men snart ett yogapass, inomhus. I myskläder. 

Målförvirring

Jag håller på att bli tokig. Jag är extremt målförvirrad. Jag vill bli snabbare på milen. Snabbare på 5 km. Orka springa Göteborgsvarvet. Öka distansen så att jag kan springa Marathon. Jag vill simma snabbare och lugnare. Jag vill cykla längre och oftare. Jag vill åka mer cykel i skogen.

Jag på min mtb, på väg till skogen. Alldeles för sällan.

Jag vill springa trail i Vasaloppsspåret. Jag vill göra yoga flera timmar varje vecka.
Jag vill träna axlarna så att skadan inte känns alls längre. Jag vill kunna staka mig igenom nästa Vasalopp och förbättra mitt resultat med minst 2 timmar, eller helst 3.
Jag vill få muskler som syns utan att man spänner armarna.
Jag vill bli säkrare, lugnare och snabbare på allt.
Ibland måste jag lägga in vilodagar, fast de inte var planerade. Ibland gör kroppen helt enkelt för ont. Och ibland tar barnen mer tid än beräknat.
Fokus.
Vad är viktigast?
Nästa stora lopp: Vätternrundan
Nästa lopp: Spring cross. Imorgon 12km traillöpning i Stockholm.

Uppladdning, björnbärsdessert med kokos och honung.