Det tog 4 veckor gott folk!

Jag kan jogga igen. Lite lätt i skogen utan att hålla i en hund. Men jag kan jogga utan att det gör ont.
Hurra!
Och sova! Jag sover numera på magen, har lite försiktigt en kudde under axeln på vänster sida, andas försiktigt men sover djupt. utan att höra väckarklockan. Skönt nu ska jag vila mig till den sista förbättringen och sen blir det crawl för hela slanten.

Vinna eller försvinna

Fick en T-shirt igår av min man. Han vet hur jag känner mig nu.

3 veckor! Det har gått tre veckor! Kan ni tänka er? 3 veckor utan träning. Åh herregud. Tjena latmask. Nä superduper latmask!!

Men äntligen känns det bättre. Har inte ätit morfin sen i torsdags. Har sprungit i trappan, upp och ned. 6 gånger. Puh.

Kan dock inte springa och inte pendla med armarna. Inte alls. Eller göra så mycket mer. Men kanske orkar man med Vansbro om några veckor iaf?

Imorgon blir det bålträning, stående.

Tåhävningar och oambitiösa sqats.

Och sjukgymnast! Yeah.

Vi hörs då!

Kött=Shit

"5% beror på ärftlighet när det gäller olika tumörsjukdomar som tex cancer. Bara 5% kan man skylla på generna. Resten är livsstilsrelaterat. Genom din Livsstil kan du förändra dina gener. Genom din tro kan du övervinna cancer. Du kan förändra dina gener mycket lättare än vi tidigare trott." Föredraget igår av Dr Brian Clement gav en mängd revolutionära siffror och statistik. Det var spännande att lyssna på honom och det enda hoppet i den långa rad av gifter och toxiner som omger oss var detta. Du kan bestämma själv hur du mår. Du bestämmer själv vad du stoppar i dig. Du kan förändra dina gener.
All näring finns i gräs. Ät inte kossan utan gräset direkt.
Jag brukade odla vetegräs och ge till barnen. "Hulken" dricka och dom tyckte det var kul. Varför slutade jag med det? För att dom slutade sälja helt vete på min hälsokost? Jag minns inte längre. Nu blev jag inspirerad att börja med det igen.
"Rawfood is good. Living food is better!"
Du ska helst odla själv. Visst det låter som en ouppnåelig utopi med en stänk av gröna vågen vid första anblicken, men om man benar lite i det behöver det inte vara så komplicerad. Odla lite groddar i ett glas, så lite krasse, låt gräset växa i köksfönstret, så får du en dos av grönt och levande. Åtminstone en gång om dagen. En vanesak, en viktig sak, som det lönar sig att lägga en minut på eller två. Du som har trädgård, plocka tex brännässlor, inte bara dom späda på våren går att äta. Bladen lämpar sig utmärkt i vilken sommar-smoothie som helst.
Det känns skönt ibland att lyssna på någon som är mer extrem än man själv. Man känner sig inte alls onormal längre, får lite ny inspiration och träffar likasinnade.
På lunchen diskuterade några av oss om hur man vänjer barnen vid gröna drinkar, om ångesten när man tänker på skolmaten, om att barnens allergier/astma och koncentrationssvårigheter försvunnit med denna kost. Vi pratade om svårigheterna att välja bort plast, svårt att hitta ekologiska kläder om man är intresserad av mode och påminde varandra om vardagsgrejer som man lätt kan förändra. Man måste välja sina slag. Transformationen kommer successivt.
Dr Brian Clement och hans svenska fru Dr Anna Maria Clement är på Europaturné och försöker inspirera människor till ett hälsosammare, om än något extremt och asketiskt, leverne. De driver tillsammans Hippocrates Health Institute i Florida. Här tar dom emot patienter med olika kroniska sjukdomar. En studie pågår just nu med patienter i fas 4 cancer med goda resultat, dvs överlevnad. Om man har ont eller är dödssjuk, då testar man nog allt. Då hade jag åkt över och kört deras 3 veckors-program utan att blinka. http://www.hippocratesinst.org/

Lunchen från open world café i Danderyd 

Rawfood glass!! Snart i en butik nära dig!!

Rawfood och dom som vet

 

Välkomst smoothie. 

Jag hade varit vegan i drygt ett år när jag var på min första "levande föda" kurs på tidigt 90'tal. Att leva på idel okokt, olagad mat var något som jag gav upp efter bara några månader, för att jag blev för "lätt", för känslig och för mottaglig. Det var nästan så man blev telepat. :) Och sen om man skulle äta ute eller äta hos vänner, helt omöjligt. Ni kan tänka er hur enkelt det var att leva som vegan i jämförelse.

Intresset finns finns dock kvar. Så nu är jag och lyssnar på Dr Brian Clement som är på Sverige turné just nu. Update kommer.

PT på universitetetsnivå

Det finns massor med kurser att söka. Öppen för efteranmälan.

På antagningen.se kunde man se tidigare studier. Jag har tydligen läst över 300 högskolepoäng. Världens mest överkvalificerade hästskötare, sa min mamma alltid. Men jag har alltid kunnat jobba med det jag velat utan att luta mig mot akademiska meriter. Ingen prestige. Inga pengar. Man har alltid ett val.

Vi har ju tidigare trott att högskolepoäng var en garanti för ett långt och lyckligt yrkesliv. Det var före akademikerarbetslösheten som var så stor i Sverige. Såklart, då Sverige avskaffat lärlings-kurserna, alla skulle ha behörighet för högskolan. Vilken idioti.
Det finns många kurser i anatomi och fysiologi, olika inriktningar och möjligheter. Dessa kurser betalar man dyrt för på alla landets renommerade PT-utbildningar. En fördel att gå en betalutbildning är att det går mycket snabbare, den är inte så avancerad och den är mera praktisk. Och du slipper lära dig detaljer som inte är så viktiga för din blivande kund. En fördel med att läsa på högskola är att den är gratis, berättigar till studiemedel,  mera omfattande, tar längre tid (eller det kanske det är en nackdel) och det finns forskningsmöjligheter, om man kommer på att det inte var så kul att jobba med människor som ljuger om vad dom tränar, vart dom har ont och vad dom äter.

En av kurserna som jag ville fullfölja fanns inte längre, klinisk anatomi, vi skulle obducera och jag var gravid och illamående. Ingen bra kombination. Så jag hoppade av, det får man ångra nu. Nu måste jag börja om. Eller ja börja om på 300 hp.

Att jag är uttråkad är ju ett Faktum. Snart inte längre.

Den vilande cykeln

Cykeln står där i vardagsrummet. Den ska lämnas in på verkstad, för att se om allt efter kraschen går att fixa. Jag måste få ett kostnadsförslag för försäkringskassan.

Men iaf så står cykeln där i vardagsrummet och lite då och då kommer jag på mig själv med att tänka: meeeeen vad länge sen det var jag cyklade! Sekunden efter kommer jag ju på varför. Men känslan känns bra. Jag bara vilar eller jag har inte hunnit på sista dagarna bara. Bara bara. Skit.

Ja det låter ju bra! Då säger vi så!

Feldenkrais förstärker all sorts träning

Feldenkrais är lugnt och stilla. Man rör sig väldigt lite och "pratar" med nervsystemet. Man funderar på en vindpust som rör kroppen och vart rörelsen tar vägen. Man gör små förändringar och ändå blev jag helt yr och var tvungen att avbryta rörelsen idag på min första session hos Feldenkraispedagogen Kerstin Berggren.
Feldenkrais motverkar omedveten och ofrivillig muskelspänning. Muskelspänning som stannar kvar kan orsaka mycket smärta och blockeringar i neurologiska systemet. När man har brutit en massa ben i kroppen är det naturligt att man spänner sig, man skyddar sig och får ont pga det. Det är dock inte det vanligaste att man söker sig till Feldenkrais efter en fraktur, den vanliga patienten för en feldenkraispedagog är en person som har gått med långvarig smärta och inte fått lindring.

Feldenkrais är trots sin subtilitet mycket effektivt och jag blev återställd efter min nyckelbensfraktur förra året blixtsnabbt, även om det inte var meningen. Meningen är att låta kroppen få tid att läka. Och lita på att det kommer att ske.

Det känns alltid efter en sessionen (eller lektion som det heter) som om vi inte har gjort något. Jag satt på en stol och andades. Kerstin tryckte försiktigt på mina fötter.
Men på väg till bilen kunde jag andas in, djupt och smärtfritt. Härligt! Och hostigt, en massa gammalt slem ville upp. BRA!
Jag säger att jag går till sjukgymnasten, för att slippa förklara eller komma in i en konstig diskussion kring vad som funkar och vad inte, eller vad jag bör och inte bör göra. Sjukgymnast är liksom vedertaget. Feldenkrais är mera ???
Men det funkar för mig. Det funkar för min kropp. Och jag har varit hos många sjukgymnaster, utan att få hjälp.
På väg mot läkning med all hjälp jag kan få, hos min feldenkrais-sjukgymnast:
http://www.kylbergborgstrom.se/
http://www.feldenkraismetoden.org/vad-ar-feldenkrais/

Kort om proffscykling och färdkost

Åre maj 2013

Jag var och lyssnade på en föreläsning av fd proffscyklisten Magnus Bäckstedt på Åre Workout. Magnus har varit proffscyklist i 13 år innan han lade av. Han är bla ende svenska som vunnit Paris Roubais 2004 och har även åstadkommit en etappseger på Tour de France.
Idag tränar han ett gäng unga lovande killar och förbereder sig för sin första triathlon tävling.

Skador på cykeln? Man kör sönder sig när man vurpar, nyckelben, handled etc, förslitningsskador är få.
Jag minns speciellt när jag skulle köra Paris Roubais med bruten handled. Det gjorde olidligt ont. Men jag kom ihåg att det inte gjorde ont precis när jag bröt den. SÅ jag bestämde mig för att cykla ner i en grop på vägen och stöta till handen ordentligt i styret, på så sätt kunde jag fullfölja loppet och komma in sjua det året.

Doping? Pågår överallt. Man har alltid ett val. Jag har inte vunnit många lopp under mina år som proffs, men jag har alltid kört fair, så nu kan stå här och föreläsa och stå för sann idrott.

Vad äter du på långlopp?
Man tar kokt Basmatiris, klipper skinka/kalkon i småbitar, häller på ägg och honung. Häll allt i en form och in i ugnen. Paketera i små paket och ha i ryggfickan.Bättre bars är svåra att hitta!
Det gäller att äta hela tiden när man är vaken, oavsett om du sitter på cykeln eller inte. Man blir ganska trött på alla söta barer och drickor.

Magnus ska debutera på Ironman Kalmar i år. Önskar honom all lycka!

Träningsbloggar

När min FB mest visade mig grillbilder, barn och annat gulligt, började jag leta efter annat för att ha bättre användning av min tid. Så för några månader sedan började jag leta efter träningsbloggar. Jag var nyfiken på hur folk tränar, konstigt nog tränar typ ingen på min fb, förutom nåt enstaka löprunda runt huset. Finns det fler som tränar som jag? Har folk koll på vad dom äter och hur de gör ett riktigt vasst träningsupplägg?
Jag ville få träningstips och inspiration. Jag tyckte det var svårt att hitta vem man skulle följa. Hittade flera topplistor och gick igenom lite. Inte helt lätt. Många skriver vitt och brett, både om familj och träning och annat. Många skriver också om liknande saker eller om samma event och samma kläder. Och att bloggar är ett bra sätt att bli uppdaterad om träningsevent som är kul att gå på har blivit en ny anledning att följa en del. Många blir väldigt personliga, vilket är trevligt och underhållande, men inte riktigt det jag sökte. Jag tänkte då att jag skulle söka efter en mer faktabaserad blogg tex hitta tekniska råd när det gällde crawl och triathlon.

Hittade en podcast och blogg av Kevin Kostella http://triswimcoachonline.com/tri/category/blog/ som pratar bara om triathlon-simning samt har intervjuer med olika triathleter och coacher. Perfekt i bilen.

Jag hittade några bloggar om joggning. Jag insåg snabbt att jag är riktigt kass på att springa. Så jag måste börja hårdjogga. Eller ofta-jogga. Eller träna mycket på att lida. Känna smärta och fortsätta.
Som jag gör nu. Värre kan det ju inte bli (med mina brutna revben etc). Nu kommer det födas en uthållig och grym joggare, se upp i spåret! (om sisådär 6 veckor)

Hur många hinner man följa? Hur många hinner du med?

Vet inte riktigt om jag lyckades hitta det jag söker, tipsa mig gärna!

Bla dessa finns på min lista:

Lofsan för enkla övningar som du kan göra hemma, medans du kokar spaghetti: http://blogg.alltforforaldrar.se/lofsan/ se även http://www.videofy.me/lofsan

Maraton Mia jo för att hon springer ultralopp http://bloggaromtraning.se/marathonmia/
PT-Fia för att hon lägger ut mat http://www.ptfia.se/
Sara Rönne för att hon känns snäll och gullig, en trevlig blogg helt enkelt: http://www.traningsgladje.se/
Lantto för att hon gjorde det som jag vill göra från noll till ironman på 6 månader: http://lanttolife.se/
Therese Alvén för att hon lägger ut snygga träningsoutfits http://sparkibaken.se/
Träningslära som tar upp en del intressant forskning kring träning http://traningslara.se/

Vilka träningsbloggare följer du och varför?

när det blir bättre

Inte lyfta potatisgratäng

Inte lyfta äppelpaj ur ugnen

Helst inte hålla i nåt när man går omkring 

Helst inte känna av tyngden av armarna
lägga armarna i kors
se mallig ut
rak rygg

Inte fundera. Bara vänta och se om det blir bättre. Lita på kroppen 

Det kommer bli bättre

NÄR det blir bättre

Då ska jag göra allt det där jag gjorde förut

Då ska jag simma, cykla och springa.

Precis som förut.

Sjukskrivning?

Jag kunde inte låta bli att känna mig stark idag.

2 veckors karens har man som egen företagare. De har gått nu. Så nu måste jag in med ett intyg till försäkringskassan. Om att jag ännu ej kan jobba med träning och coachning. Ringer till kirurgen.

-Du borde inte kunna jobba alls, var läkarens svar. 

-nähä, jomen lite datorjobb går ju bra.

-Normalt kan man inte göra nåt med dina skador, medicinskt sätt kan jag sjukskriva dig på heltid. Inga konstigheter. 

Vet inte om det var en komplimang, men kände mig lite stark och positiv. Det kanske går åt rätt håll iaf.

-Du får inte belasta kroppen om det gör ont. Smärtan är en indikation på om det inte är ok att träna. Antar att du är en sån som börjar trots smärta, bara så du vet.

Svårt, träning gör ju liksom ont. Den som lider längst vinner. Jag bara lider, vinner aldrig. Precis som nu.

 Inte en enda skrev smärta. På Curves klubben i Globen. Vill du veta mer om Curves? Se:   http://www.curves-sverige.se/

Et tu Brutus?

  

T o m min pulsklocka hånar mig. Har den på mig för min civila klocka har gått sönder. Den säger haha latmask! Och påminner mig om hur min forna form håller på att gå i stöpet. 

6 veckor kvar av underbar vila. Jag tror jag blir tokig.

Måste stänga av den.

Skomakarens barn

Mina barn är minst sagt svårmotiverade när det gäller motion. Med en mamma som jobbar med att driva ett flertal gym och dagligen möter problemen av ett stillasittande liv blir detta väldigt frustrerande, ja eller snarare sagt pinsamt att ha den mest otränade familjen under solen. Jag tjatar om att gå ut och cykla eller sparka boll eller studsa i studsmattan. "tror du jag bryr mig?" och "meeeen mamma lägg av!!!" och "vad får jag för det då??" jag svarar med hot och mut. Det ständiga spelet man kör med kidsen. "Om du går på pingisen så får du spela dator hela kvällen." Eller "om du går på dansen köper vi glass på vägen." Eller "om du inte kommer nu, slänger jag ut den där jäv- datorn genom fönstret."

 Men en sak som jag har upptäckt är att de blir som förbytta om kameran åker fram. -kan ni inte hoppa över den där så tar jag kort?-hoppa ännu högre! Hoppa uppåt! 

 De svarar: mamma ta kort på det här! Titta NU mamma! Ta när jag är i luuuuften!

 Lillebror härmar storebror och ett mini-parcour pass är fött. Helt utan hot och mut. Om nån annan där ute mot förmodan också har smått svårmotiverade barn testa att se till att det blir roligt att röra på sig. Hitta nåt sätt,  testa nåt, mina är helt fascinerade över att se sig själva i luften. Vad intresserar dina?

Efter nån timme stoppas svettiga nöjda barn i bilen. Och en nöjd gymägare kör hemmåt och känner lite hopp om framtiden. Där framtiden är mina datorberoende barn. 

Tävlingsbidrag i Lofsans tävling: http://blogg.alltforforaldrar.se/lofsan/2013/05/31/tavling-med-danonino-vinn-6-biljetter-till-finalen-av-fotbolls-em/

Det blir inte bättre, bara olika ont. skönt. kul

Man kan ligga i soffan och vila. Halvsova hela dagen. Känns lite konstigt, men man får inget dåligt samvete. Kroppen måste ju vila och läka och den är trött.

Jag rör lite lätt på huvudet och ryggen, så att ställningen ändras varannan minut, svårt att hitta ett bekvämt läge. Det gör ont att vila. Och det gör ondare desto mer man vilar.
Normalt sover jag 5 timmar. då gör det inte ont. 6 timmar och det smärtar när ja går upp. 7 timmar och det gör ont tills jag har tränat. 8 timmar och jag måste gå på massage. Alltså allt över 7 timmar kostar pengar.
Ny inställning: måste vila för att skelettet ska läka ihop. Att musklerna gör ont kan vi inte ta hänsyn till nu. Inte idag och inte på 6 veckor till.
Bit ihop och vila. Bit ihop och sov. Gnäll inte. Vila och bit ihop. Näste man som säger njut av denna tid slår jag ner oavsett hur ont det skulle kännas. Bit ihop, ja och slappna av förståss och det helst NU.
Hurra för rehab.

Must do

Läste detta blogginlägg av idag: http://lanttolife.se/2013/06/ironman-brasilien-the-race-report/
Shit nu blev jag ju riktigt taggad. Jag har ju aldrig varit sugen på nån ironman. Men ett lite drygt 12 timmars (eller vad det nu skulle ta för mig) träningspass i Brasilien låter ju grymt coolt. Det är ju bara ett måste!
Nån som kan stå emot?

Soligt värre

Jag ser ju ut att ha väldigt ont på den här bilden. Sammanbiten och koncentrerad. Det är ju en liten nackdel att det inte syns, konstigt det borde ju inte vara det. Men, men det är som det är, man får fråga om hjälp när man behöver.Glömde det idag, så nu fick jag stoppa handen i pillerburken igen.
Känns bättre nu. träningsplaner smides.

Träningslängtan

40 tåhävningar utan problem! det ni!
Fiber husk mot hemorrojderna! Hurra!
Promenad ner till sjön! Funkar.

Men tristessen över vilan finns kvar, liksom kliande åderbråck. Hur motivera sig själv för att inte tappa träningssuget? För att inte deppa ihop helt?
Med motivation som är helt beroende av att bli bättre och hela tiden göra framsteg, behöver jag nu hitta lugnet i att vara där jag är. Och tycka att det är ok.
Jag har liksom inget annat val.
Eller har man ett val att lägga sig i den djupa depressionens avgrund? Väljer man att gråta hela dagen av frustration och utbrändhet? Kan man bränna ut sig om man gör ingenting förresten?
De säger att man bränner ut sig för att man inte kan påverka sin situation. I det fallet ligger jag ju i riskzonen. I fall det är sant. I fall jag väljer denna sanning. Skulle inte tro det.
Jag är inte den trötta njutartypen som behöver ta igen sömn eller vila eller nåt heller. Jag vilar när jag behöver. Inte behöver jag semester för att vila. Sol och badsemester är ju ett grymt straff för mig, så jäkla tråkigt!! Semester med 10h träningsdagar det kan jag ju betala hur mycket som helst för. Då lever jag. Och njuter och vilar i sinnet.
Annars går det liksom för fort i tanken och om man inte kan vila hjärnan är det ju liksom ingen semester.
Jag vill inte sluta tänka, men jag vill sluta loopa tankarna. Jag vill få nya tankar, jag vill se hur långt jag kan pressa mig utan krav på någon som helst annan prestation. Träna utan att tänka på företaget, tvätt och matlagning. Träna utan att känna att jag måste skynda mig, utan att höra barnens gnäll, utan att bli saknad då jag är borta.
Träna för mig och BARA för mig. Det är min längtan efter vilan. Och så längtar jag lite efter denna bok som jag beställt:
http://www.runnersworld.se/shop/viewproduct.htm?ID=46

Stilla

Hur kan man leva såhär? Gå omkring, sitta och inte träna? 

Konstigt liv folk lever. *Stillasittande*

Vart är mina tabletter?

En hel dag utan smärtstillande. Det ska egentligen inte gå, med så här mycket smärta. Hur mycket ont är det då? På en skala från 1-10? 

Kroppen vänjer sig vid smärtan och jag vid den. Jag tar det lugnare och anpassar mig.

Är det eftersträvansvärt att vara utan tabletter?

Finns det ett egenvärde i att inte ta dom?

Desto mindre inblandning av kemikalier desto bättre tycker jag. Låt kroppen ta hand om sig själv. Läka ifred. Låta levern vila. Lita på att kroppen fixar detta.

Hur bra läker man om man samtidigt försurar sin kropp?

Vad gör folk med sin tid?

Hur hinner du? Är en fråga jag får några gånger om dagen. 

Frågan är befogat, förstå mig inte fel nu.  Jag fyller dagarna med 4 företag 5 träningsklubbar, 30-tal anställda, 2 hästar, hund, 3 barn, en man, ett alldeles för stort hus och ett gediget intresse av att träna för att bli bättre, vilket kräver omkring 2h träning/dag ibland mer.

Men alla har samma andel timmar per dygn som vem som helst.

Men frågan är sliten och ännu slitnare blir svaret: desto mer du gör desto mer hinner du med.

Det är så. ÄR. 

Nu när jag gör ingenting går dagen ändå. Jag har inte förstått frågan riktigt förstäns nu. När du inte gör nåt tar dagen också slut. Jag trodde nog inte det var så, utan mer att om man inte gjorde nåt så skulle man ha tid att göra massor. Men att inte göra nåt tar också tid. Men det känns inte som man har mer tid då. 

Förklara för mig du som frågar: hur hinner jag? 

För nu vet jag varför du inte hinner.

Bilresa

Jag gav mig ut med bilen idag. Långt, ända till jobbet typ 3 mil. Och gissa vad? Det gjorde ont. 

Och vad tänker jag på? Det skulle göra ändå ondare å krocka! Oj vilken stor lastbi!l vad ont det skulle göra å krocka med den! Och vilken snabb liten bil, det skulle kännts obehagligt. Och även oj vad han tog kurvan fort det skulle gjort ont. Jag borde tänka på annat, typ fluffiga rosa ponnyhästar som sprang omkring på blommande blomsterängar. Sånt som gör folk glad. Men nej, för t o m den där fjuttiga mc- åkaren skulle göra ont å få på sig. Aaaaakta mig! Jag vill inte bromsa i onödan för f-nnn! Ajaj. 

Målet

Nån mer som vaknade med olidlig smärta imorse?
Sån där smärta som om man var fastgjuten i sängen och inte kommer loss?
Minsta lilla andetag gör ont?
Som om man inte har rört sig på hela natten och det känns som om musklerna inte lyder?
Som om man skulle behövas vinschas loss?
Ja typ en sån smärta som om man hade brutit en sisådär 11 revben och ett skulderblad och smärtstillande räckte inte till morgonen?
Läkningen går framåt. Med stormsteg. Ojojoj. Precis som jag närmar mig 40 med stormsteg (3år kvar), snart kommer krisen se upp! Tur att man inte kan springa just nu,  måste sätta upp lite mål först.

Inför 40 års kris mål:
medoc marathon: komma i mål (enkelt, bara anmäla och åka ned och inte fastna på någon vingård med för mycket vin, det sista kanske inte så enkelt)  http://www.marathondumedoc.com/
ekonomiskt oberoende (svårare, måste komma på affärsidé. tur jag har tid å tänka nu)
komma på fler mål
springa milen under 50
Det här var ju skitmål.
Crap
nu måste jag krisa lite för jag har inga bra mål.
nä nya mål som inte uppnås i ÅR eftersökes.

Mål för iår:
Delta i en massa jäkla lopp (planerade innan händelsen ) gills det överhuvudtaget som mål, det är ju bara lopp jag ska springa? Skitmål!
Jogga en mil under 55 min (bläää, inget kul mål heller)
Sälja något av mina träningsklubbar
Cykla till Gävle kanske ?
sätta upp spännande, roliga, inspirerande mål
nä det gör jag när jag är på bättre humör, nån annan dag!

Våtdräkt

Jag längtar efter att få använda denna. Jag är anmäld till halv-Vansbro. Bara ingen sparkar efter mig och mina revben!

När du köper våtdräkt ska den sitta obehagligt tight. Man drar på sig den cm för cm och måste ha lite tålamod i början.

När du provar dräkt:

Du ska inte ha långa naglar för då får man inte prova. (eftersom du kan ha sönder neopremen då) om du ler snällt kan du få låna handskar.

Det spelar ingen roll om den är för kort i benen.

Den ska vara tight överallt, så om den inte sitter tight över magen är den inte tight överallt!

Testa olika modeller och olika storlekar.

Det är svettigt att prova båtdräkter så Om de frågar vad du väger, ljug inte. 

Då får du bara testa ännu flera.

De våtdräkterna som är gjorda för simmning är glansigare över hela dräkten då glider de bättre i vattnet.

Du ska kunna lyfta armarna över huvudet, dräkten ska vara tunnare kring axlarna ca 1-2 mm tunnare.

De som är dyrare är smidigare i materialet så du lätt kan köpa tightare utan att riskera att få ha på dig den för gott.

Ett gott skratt förlänger smärtan.

Det gör ont att skratta, snälla säg bara trista saker

Hosta gör ont

Sitta gör ont

Gå omkring gör ont

Ligga gör ont

Köra bil ont

Gnälla gör ont
Smärtan skärper sinnena

Ingen som bryr sig, känns inte alls faktiskt

Tråkiga inlägg på FB- tomhet

På vem som bryr sig och inte hmmm

Jag glömmer smärtan och skrattar

Vad hade du gjort?

Mitt fel

Jag var stressad, jag hade inte hunnit äta. Jag åt en bar på vägen. Jag var svettig och andfådd när jag väl kom fram till cykelträningen. Nybörjarträning. En långsam och en mellangrupp. En grupp med folk som aldrig cyklat förut och en lite snabbare.
Jag tänkte, att jag inte vill vara i gruppen med alla vingliga nybörjare det känns osäkert. Jag hade ändå varit på cykelläger. Och cyklade inte sååå sakta. Det är inte fart vi övar här utan klungkörning.
Jamendåså. Mellangruppen blev det.
Jag hade klätt mig för varmt och jag fick inte igång gps:en. Jag var hungrig.
Jag hade precis varit iväg på en träningshelg, tränat och suttit på föreläsningar i tre dagar. Jag hade kommit hem kl 01.30, vi körde hem från Åre. Upp kl 06 på måndagen. Och sen helt överpigg hela dagen. Jag hade tänkt att sova middag, men jag var för pigg.
Hämtade barnen, skällde på Patrick som kom hem försent.
Cyklade iväg till träningen. Det var HV (halvvättern) om tre veckor och jag hade inte tillräckligt många mil i benen.
Hets och stress och mitt fel.
Jag skulle simma morgonen efter kl 06.15 i kyrksjön i ängby i två timmar och cykla dit också. Claro! Det låg också i bakhuvudet. Om jag skulle berätta för någon hur mycket jag tränar... Nä det går liksom inte. Efter simningen var det lunchpass och sen Vårruset på kvällen. Vi skulle både ha jippo för curves (jobbet) och springa själva på tid och vara bland dom snabbaste bland oss 350 kvinnor.
För vad? Shit.
Mitt fel.
Det kanske låter illa med att det var mitt fel. Men det känns bättre då, som om jag hade kunnat påverka det. Inte vara ett offer. Att ha kontroll. Vara förberedd nästa gång. Utsövd, mätt och ostressad.
YEAH RIGHT!

1 vecka senare

Nu var det exakt en vecka sedan jag låg på S:t Görans i halskrage. kl är 22, jag hade varit här sen kl 19 och det fanns fortfarande risk för nackskador men "vi" hade antagligen uteslutit thorax och ryggrads skador.
OK.
Jag hade ringt efter pappa så att han kunde hämta mig vid ca kl 21, han satt i en stol och halvslummrade och Alice ville gå hem. Den gamla damen hävdade bestämt att hon inte hade varit på brommaplan och ramlat och att ambulanspersonalen ljög om att det var där de hade plockat upp henne. Alice höll låda i flera timmar på akuten. Helt plötsligt vart det tyst. Alice hade rymt. hon hade stuckit snabbt som gatan ut från akuten och hem. Min Pappa garvade. Hon har gått, tack gode gud! vartenda andetag jag tog gjorde ont och inte var det kul att skratta. Jag önskade jag var Alice och kunde ta min säng och gå.
Men som så många saker man inte tror sig sakna förstäns det är försent, kom jag snabbt att sakna Alice då nästa patient bredvid mig pratade om sin avföring.
Det var nåt med röntgen denna natt, all personal var upptagna med en patient, så det var kö.
kl 24 fick jag då äntligen röntgas. Först fram och bak, sen kontrast, sen armbåge och knä. Men det är liksom skulderbladet det gör ont i ? nä där skulle vi inte röntga. det är så sällan man bryter det om det inte är en bilolycka eller motorcykel. Men de fick med det itu-brutna skulderbladet på kontraströntgen som tur var.
Sen fick jag inte åka hem. Pappa fick åka hem vid kl 02. Tack pappa!

Nu är det en vecka sedan och hittills har jag upplevt:
mitt längsta sjukhusbesök någonsin "ta i trä"
hur skönt det är med nackkrage
för lite motion ger dig hemorrojder
det finns vissa delar av kroppen man inte når just nu
inte ens med skohorn
det gör ont hur du än ligger när man brutit revben runt om
morfin hjälper även utan alvedon och ipren

Går det framåt?
Jag körde bil idag. ca 3 km och det gjorde riktigt ont. skit.
jag sov med lägre huvud idag, det gjorde också ont.
att slå snabbt efter en mygga gjorde också ont
där myggan bet, japp också ont.
33x2 tåhävningar verkar vara min tröskel även idag.
såg denna http://vimeo.com/14288901
Så nu har jag planerat in en ny utmaning: Åre Extreme Challenge 2014, What else?
(fast jag måste lära mig paddla först och åka MTB men hur svårt kan det va?)

Varför

Varför hände det här? På existentiell nivå alltså. Varför mig varför just nu.

Finns det nån mening? 

1. Jag gör för mycket

2. Det är mitt sätt att bränna ut mig, regelbundet göra sönder kroppen och få paus..

3. Jag kunde inte minska ner på träningen, det var för kul.

4. Jag har för mycket omkring mig. Barn, företag och jag. 

Vad ska man ta bort? Det som får mig att må bra? Det som får mina barn att må bra? Det som får företaget att må bra?

Barnen kan inte flytta än, jag behövs enligt principen "sätt på dig själv syrgasmasken först". Så vad ryker då? Inkomstkällan?

Eller göra allt lagom? Ha. Ska sova på saken.

Stöd

Det var 25 grader varmt och jag har srödstrumpor på. Inte lätta i nylon som gör så att benen ser lite solbruna ut nej, utan tjocka svarta svettiga. Allt för att minska tunga ben och åderbrock.

Andra cykelolyckor

Har råkat googla på cykelolyckor idag. Ingen så bra idé faktiskt. Hade man nästan kunnat tänka sig. Tänkte bara kolla om det kunde bli värre. Och japp det kunde det. Skit.
Bra för den mentala återhämtningen? Nope.
Nu ska jag googla på simkurser eller semesterresor. Eller kolla folks kotlettbilder på FB. Eller kattungar eller nåt ännu värre. USCH.

Att komma ihåg när man varit i olycka:

Googla inte på andras olyckor, två olyckor är inte = ingen olycka 

Ligg inte för länge på det brutna benet, det gör ont när man reser sig

Om lungan är punkterad, be någon annan att skrika på barnen 

Det krävs mental förberedelse inför bilresa i nästa vecka.
jag blir inte glad av folks finaste på fb, så kolla inte där för att bli på gott humör

morfin gör dig inte lycklig, det bara verkar så

Köpte denna dagen innan olyckan. Så olägligt.

Enklare träning

Jag måste alltså göra det mycket enkelt för mig. 

Resultat

Tåhävningar: kramp efter 32 st, i andra settet 33 sen olidlig kramp. 

Min man var tvungen och testa han fixade 75 utan att blinka. Jag erbjöd honom att lägga några plankor över revbenen på honom som jag hoppade på. Om vi har tur skulle han bryta några och sen kunde han ju göra om det. Då gick han och la sig.

Sqats: 

Kommer inte ner än max 130 grader innan jag kompenserar med överkroppen (där det finns revben) = inte bra.

Mera knaster än vanlig i knäna. Känns otränat. Herregud på 5 dagar liksom. Shit!

Måste komma på någon övning för gluteus, den vänstra gör mest ont. Lyfta benet när man står?

Testar imorgon. 

Borde jag ta smärtstillande nu innan jag lägger mig på ryggen? Antagligen. Kommer jag göra det? Antagligen inte.

Jag har ju så svårt att lita på läkaren som sa att mitt läte i knäna är från ledband som knäpper. 

Meeeen det låter mer som knaster. Typ slut på ledvätska? 

Nä det finns det inga indikationer på. Förutom ljudet då? 

Men det kan ju inte vara atros du tränar ju så mycket. 

Jamen tänk om jag ljög då? 

Varför skulle du göra det?

För att upprätthålla den bilden av mig själv som jag vill vara. Fake it till you make it. 

I Väntan på Rehab.

Det som är bättre med att ha brutit revben än nyckelbenet är att det inte gör lika ont.
Det som är sämre är att det gör ont över ett större område.
Den här gången har jag också brutit skulderbladet. Vilket gör att man inte kan ligga på ryggen så bra.
Och punkterat lungan. Vilket gör att man inte kan andas så bra.
I väntan på Rehab. Jag vet inte när man får börja med rehab, det är det ingen som vet. Det ska man tydligen känna efter själv. Jag ska köpa viktmanschetter för benen. Jag har inte brutit nåt från höfterna och nedåt, så där behöver jag ju inte vila.

Status efter 4 dagars vila samt 2 med sjukhusmat:
Jag är tröttare än vanligt
svarta ringar under ögat
fler celluliter (går det så fort?)
tydligare åderbråck
förstoppning
är om möjligt mer lättirriterad än vanligt
jag har skrivit alldeles för många inlägg på FB
jag har fått ont på andra ställen som inte är brutna som tex i rumpan (eftersom jag sitter så mycket)
börjat blogga
eller håller på att skriva ett blogginlägg (detta)
så vi får väl se

Handlingsplan enligt läkaren:
vila
andningsövningar

Handlingsplan (den faktiska):
testa sqats
köra sparkar med viktmanschetter när man sitter
tåhävningar 100st
promenader
kolla hur kallt det är i vattnet (mälaren)
bokat tid hos sjukgymnast (feldenkreis)
göra affärsplan
skriva blogg
anmäla mig till kurs där man sitter still (istället för kurs i triathlon-simningen i mälaren 06.15 två dagar i veckan och PT-utbildning)
försöka att inte gråta för att jag missar simkursen
sälja mina gym

och sen såklart:
vila
andningsövningar


Bakgrund
Var ute och cyklade med cykelklubben 27/5 2013 och vurpade över en kille som ramlade. gjorde en kullerbytta och landade på axel och rygg. Åkte ambulans till S:t Görans fick ligga kvar i två dagar. Lungan blev lite punkterat. Jag bröt 11 revben och skulderbladet.
Smärtan är övergående, känner inte att det är outhärdligt när man vet varför det gör ont.  Jag får morfin, alvedon och ibuprofen. Och tar efter behov.
Förra året föll jag av hästen och bröt nyckelbenet, då körde vi in själva. Mycket värre och smutsigare och ondare. Inget morfin.